Joyli

Jag och Hampus står på Ica och ska strax betala:

J: Jag har råkat lämna alla mina kort hemma.
H: (Tittar noga igenom min plånbok.) Ja, det har du faktiskt. Det var väl dumt?
J: Mmm.
H: Ja, för nu måste du betala med pengar.

5 minuter senare går vi förbi en telefonkiosk:

J: Innan det fanns mobiltelefoner var man tvungen att leta reda på en sån när man ville ringa.
H: Inga mobiler?
J: Nej, precis. Det fanns inga.
H: Så det kostade pengar att ringa då?

Jag och Hampus är ute på en cykeltur:

H: Hoppas att inte Katla vaknar.
J: Vilka katter?
H: Katla!
J: Vilken Katja ska inte vakna?
H: KATLA! Vulkanen! Hoppas den inte vaknar.
J: Jaha, vulkanen.
H: Ja såklart, lär du dig ingenting på din skola?

H: Mamma, om du hamnar i graven kommer jag att skrika jättemycket.

J: Jag ska inte dö.

H: Om du hamnar i fängelse kommer jag också att skrika jättemycket.

J: Jag ska inte i fängelse heller.

H: Inte nu. Men när du blir 100 och du hamnar i graven, då kommer jag skrika jättemycket, så att alla får ont i huvudet, för du är min enda mamma

J: Fast jag är inte ens 27, det är långt till 100.

H: Nä, inte så långt. 27, 28, 29, 30, 31, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, (...), 97, 98, 99, 100!!

Jag sitter i soffan med Hampus (5,5 år).

H: Åh vad tråkigt att vara mamma eller pappa.
J: Nej, jag tycker det är roligt.
H: Men då måste man byta blöjor och sånt.
J: Vill du inte ha några barn när du blir vuxen?
H: Nej, jag vill känna mig ung!

Hampus visar stolt upp ett sönderrivet reklamblad.

H: Titta mamma, jag har gjort leksakspengar.
J: Åh, vad fint. Då kan du leka affär.
H: Va?
J: Du kan leka affär och betala med leksakspengarna.
H: Eller så kan jag spela poker!

Idag är det den 1 januari 2009. Igår lovade jag inte att skölja tänderna med fluor varje dag under kommande år, detta eftersom jag försöker lära av mina misstag. Genom att inte lova samma sak som jag brukar bör 2009 bli det första år då jag faktiskt sköljer tänderna med fluor varje dag. Varför man nu måste göra det. Finns det någon som gör det? Och gör sköljandet dig lyckligare än oss andra? Jag tror det. De lyckligaste människorna missar aldrig en fluorsköljning, träffar en trevlig fluortant, gifter sig, skaffar lagom busiga barn med perfekta tandrader och...
Nu får jag lägga av. Jag har trots att jag är 25 år fyllda fortfarande en tungpiercing (med kulor som lyser i uv-ljus) och det gör mig direktdiskvalificerad till vartenda potentiellt giftermål med en fluortant. Det är kört för mig. Dessutom har jag en "dagen efter dagen före"-dag idag, som de flesta andra. Utom pappa då, han förstod nämligen ingenting när jag inte med förtjusning hällde i mig det halva dricksglas Jäger han serverade mig tidigare idag. Jag bet ihop och blandade med cola. Vilket dessvärre sabbade det andra nyårslöftet jag inte gav. Att sluta dricka Coca-Cola.

Men det är okej, jag hade det jättefint igår. Snäll pappa i Tensta, söt Ebba vid Islandstorget och mycket trevliga människor på Näckrosvägen, inga nyårslöften, men kanske lite för mycket sprit vilket jag började förstå när jag precis som förr hamnade i Hjulsta.

Nu: Göteborg.

Gott nytt år!

Jag kommer inte från en bilburen familj och mina familjebilminnen kan sammanfattas i tre punkter.

1. Ganska tidigt 80-tal: Mina föräldrar äger en mossgrön Saab, med den åker vi till Linköping för att hämta en katt. På väg hem kör vi av vägen. Men ingen skadar sig.
2. Sommaren 1998: Jag och pappa är i Österrike, han har inte kört bil på x antal år, men lånar ändå sin brors bil. Med den backar han i en mil för att sedan köra ned i ett dike, detta eftersom han tänkt vända med hjälp av en grannes gräsmatta. Enligt pappa "brukar man inte ha diken i Österrike". När vi ska ta oss upp får jag hjälpa honom att backa, vi hamnar några meter in i ett majsfält. Men igen skadar sig.
3. Julen 2004: Mamma köper sig en bil. Hon ska köra mig och Hampus till Stockholm där vi för första gången på 20 år ska fira jul med pappa. Bilen placeras i ett garage i Tensta, någon bestämmer sig för att bränna upp bilen bredvid, någon annan bryter upp låset på mammas bil utan att lyckas tjuvkoppla bilen. Vi får stanna några dagar extra, mamma och pappa dödar nästan varandra. Men ingen skadar sig.

Och efter att ha roat er på mina föräldrars bekostnad tänkte jag så bjuda på min egen historia.

Efter att jag 15 år gammal backade ut i ett majsfält tog det ganska så exakt 10 år innan jag satte mig bakom ratten igen. I våras skrev jag in mig på en körskola och har sedan dess tagit ungefär tre miljoner körlektioner. Och nej, det är ingen överdrift. När jag skrev in mig frågade jag hur många lektioner som brukar behövas och de svarade att jag kan räkna med 30-40 stycken, fast någon behövde så många som nittionio (99) stycken berättade damen i receptionen. Hehe. HEHE. I måndags efter min åttiosjunde (87) körlektion hade jag min första uppkörning. Jag tyckte bland annat att det var en bra idé att köra i motsatt körbana, hon som kuggade mig ville inte riktigt hålla med. Men ingen skadade sig.